När förkylningen släpper

Så kommer kreativiteten i gång. Har legat hemma i en mindre trevlig förkylning och idag känner jag att förkylningen börjar släppa och rastlösheten sätta in.
Då kommer symaskinen fram och sommarens linnebyxor börjar ta form.

10 meter

Då har jag vävt ner 10 meter grytunderlägg. Äntligen måste jag säga.Nästa väv är redan pådragen i vävstolen och nu blir det armband, allt till julmarknaden.

Annars är våren verkligen på gång och jag grämer mig starkt att jag inte har någon balkong att sätta ut massa lådor och odla i. Min franska balkong vätter ut mot en rätt trafikerad väg så det är inget alternativ att odla något ätbart alls där.
Så min längtan till landet är väldigt starkt just nu. Har tillochmed sneglat på hus på Gotland bara för att få drömma lite och lyckades hitta mitt absoluta drömhus... Alldeles fel tajming och alldeles för dyrt, Men det var SÅ perfekt för mig.Men men. Jag får hoppas att det riktiga drömhuset dyker upp när det är meningen.

Det är lugnt på textilandet

I stället tänkte jag visa mina två prinsar som med jämna mellanrum ligger och gosar på det här viset.

Det känns lite taskigt att ha de inomhus, men jag siktar på att snart snart snart få flytta till landet och de ska de få bli riktiga musjägare.

Något som kanske inte är så smart är att jag satt och kollade på hus och hittade verkligen ett hus som skulle passa mig som handen i handsken. Jag har ju ett vikariat nu fram till nyår så innan dess kan jag inte riktigt med att flytta från stan. Dessutom har jag inte de 2,7 miljonerna som behövs för att få ett 1800-tals hus på landet...

Andningspaus

Det har varit galet mycket på jobbet så min kreativa sida har mest legat och ropat på mig, men det har inte blivit så mycket mer. Jag skulle gärna vilja ha en andningspaus från det riktiga livet för att enbart få pyssla med sånt jag vill, men jag har nog inte hittat modet att göra det än.

Jag ska upp till Stockholm på utbildning via jobbet i morrn och då blir det nog lite pyssel på tåget, men det kliar i fingrarna att få sätta upp en helt ny väv. Jag får så mycket nya idéer när jag väver och jag vill gärna göra allt på en gång.
Är det kanske en lärdom att ta av livet, att allt har sin tid?